Livets stora cirkel

När Mufasa visade runt Simba i Lejonriket i “Lejonkungen” talade han om hur världen existerar och fungerar i en delikat balans som han kallade “livets stora cirkel”. I livets cirkel föds vi, har en plats och ett syfte och det finns till och med en mening i att vi dör. Det är ett väldigt vackert sätt att se på livet och döden. Många upplever döden som fullständigt meningslös och det kan vara svårt att känna någonting annat när man är mitt uppe i sin sorg och har förlorat någon närstående. Mufasa får oss dock att känna oss meningsfulla även om vi en dag ska begravas i jorden. 

Olika traditioner i olika kulturer 

Hur vi ser på döden och hur vi praktiskt hanterar den ser väldigt olika ut i olika delar av världen. Det är inte alla som begraver våra döda i samma rutin som vi gör i västvärlden. En begravning i Salem är helt annorlunda än en begravning i till exempel Tibet eller Mongoliet. Där tror man på själavandring och att kroppen utgör ett tomt fartyg. För att själen ska kunna återvända till en kropp på jorden styckar man den dödes kropp och placerar kroppsdelarna på en bergstopp. Det är en tusenårig begravningsritual som fortfarande är populär och används av begravningsbyråer i dessa länder.

Ett sista farväl 

En begravning är en samlingsplats för att ta ett sista farväl till någon som vi älskat och kommer sakna. Det är ett värdigt avsked för den som har lämnat oss. Begravningar är ofta otroligt sorgliga och emotionellt påfrestande, men samtidigt är det någonting vi inte skulle vilja vara utan. Det är vid begravningen som cirkeln sluts för en person som har fyllt sitt och andras liv med mening, kanske mer än han eller hon vetat om. Ett farväl är alltid smärtsamt, men en begravning, välplanerad med hjälp av en begravningsbyrå, tillåter oss att säga farväl.